FRAMTIDENS KONTOR

Det är dags för den humanitära organisationen att sammankalla Kompetensen igen. Kompetensen med stort K. Kompetensen är en samling av vitt skilda nischade lokala experter som tillsammans utgör den helhet som behövs för att lösa de mest wicked av komplexa problem. Det är personer som vi idag benämner som geologer, konstnärer, generalister, sjuksköterskor, matematiker, förskollärare, medicintekniker, ekonomer, lärare, programmerare, elektriker, mödrar, smittskyddsläkare, designers osv. Att låta alla komma till tals med sin specifika kompetens är den enda vägen att labba fram, samskapa och skräddarsy de lokala lösningar som organisationen behöver för att ta sig an samhällsutmaningen den fokuserar på för stunden.

Och som Kompetensen strömmar till! De lämnar sina vardagliga uppdrag i tematiska Hubbar för att vallfärda till organisationens lokala arenor för samskapande: till Labben. 

En del är långväga. Andra nästgårds. Oavsett var de kommer från har de för vana att jobba i lokala, ämnesspecifika Hubbar där man lär känna andra, likasinnade, i alla åldrar. Hubbarnas utspridda placering förkortar restider som blivit långa då städerna brett ut sig. Här samlas lokala experter för att slipa sin kompetens genom att samla och ta del av forskning, data och fakta i mängder.

På Hubbarna samlas och delas alltså forskning, data och fakta som AI extraherar mönster från och serverar insikter ur. Robotarnas insikter studeras sedan av människor som ser vad man kan skapa för värde av dem. Man kommer samman för att diskutera, innovera, använda sin intuition, applicera etik och moral för att skapa lösningsförslag på komplexa problem.  

Hubbarnas lösa sammansättning av projektnomader gör dem agilt rustade att hantera snabba, teknikdrivna disrubtioner som har blivit status quo. Här står kunskapsdelning och erfarenhetsåterföring högst på agendan, både internt och externt. Konstant upskilling och reskilling sker via kurser som tas (och ges!) online. Så att man när man väl beger sig till Labbet är fulladdad med input. Och det är här på Hubben man tankar av nya insikter, då man vänder åter från Labbet.

Trots Hubbarnas lokala natur, är de i själva verket globala. Se är förbundna med andra hubbar vars expertisområde är detsamma, oavsett plats i världen. Asynkront arbete, då dessa Hubbar jobbar parallellt och i skift, i olika tidzoner, gör att ens expertis slipas i högt tempo. Delvist synkront samarbete sker under bestämda tider varje dag, då människorna har kommit överens om att ses via sina avatarer i Metaverse.

Människornas avatarer säkrar en sömlös arbetsupplevelse och parallell närvaro i det digitala som upplevs lika verklig som det fysiska rummet.

Avatarens obegränsade kapacitet och förmåga till uttryck i stil och avtryck i arbetsinsats frigör också människans tro på sig själv och sin kapacitet att göra eget avtryck IRL.

För att tillåta det höga tempot i Hubben är avgränsning mellan arbete och en påfyllande fritid tydlig.

Även för avatarer.

Expertisen växer i Hubbarna. Men det är vid den mänskliga sammankomsten på ett Labb som de stora lösningarna hittas. Här vet alla att de får komma till tals, att man får möta annan, vitt skild expertis och att ens kunskap kommer till användning. Man kallas inte i onödan till ändlösa möten pga sin titel, utan endast till sammankomster med noga utvalda och precist sammansatta taskforces av projektnomader. 

Det är inte titlar som styr. På Labbet samlas man för att lösa saker tillsammans. Inte för att man har en särskild titel. Tonen är informell och hjärtlig. Det är oväntade kombinationer av kompetenser som gör att lösningar uppstår, inte för att den personen med mest auktoritet tänker länge på ett problem.

Att kallas till Labbet känns speciellt. Man sträcker lite på sig. De flesta klär upp sig. Det finns en nyfiken hoppfullhet i sinnet när man ger sig av dit. De som är kallade är måna om att kunna bidra på sitt bästa sätt. De är laddade med genomtänkta idéer från Hubben och är väl förberedda på vad de ska säga. De vill visa sin bästa sida. Lite som när man går på en date.

Som vi vet är det i mötet mellan människor som magin sker. Och i Labbet sker möten på riktigt människor emellan. Här finns en respekt för att människorna är lust- och syftesdrivna, längtar efter att få blomma ut i sin egen kompetens, få göra ett genuint avtryck och påverka processen, för att lösningen ska bli så bra som möjligt. Det finns en inneboende respekt för att alla bidrar på sitt eget sätt, med varierande uppgifter. Man håller inte alltid med varandra eller är överens. Men det finns en förståelse för vikten av att experimentera, utforska, nyfiket försöka och att ibland misslyckas. 

Här finns ett lyssnande och en psykologisk trygghet som gör att alla vågar ge sin syn på utmaningen, om det så är genom matematiska uträkningar, oljemålning eller via omvårdnadsplaner. För alla svar går inte att finna i siffror eller bokstäver. Det behövs även rörlig content, skulpturer eller fysisk rörelse och musik för att ge nya insikter. Alla sinnen räknas.

Det finns viss rivalitet mellan olika expertgrupper men den överbryggas med hjälp av Labbets design. Tack vare den möts man på riktigt, kan se varandra i ögonen och snabbt känna in reaktioner. Det är tydligt att de starka sociala band som knyts snabbar upp kreativitet, problemlösning och samskapande. 

Det är något inte mindre än magiskt som händer när människorna möts i Labben. En del säger att de är förföriska, andra att de är magnetiska. Magiskt vackra är de i alla fall, dessa platser för mänskliga möten. -Mänskliga möten, för mänsklighetens bästa. 

I Labbens inbjudande utformning kan sociala kontrakt formas och stärkas, mellan de mest otippade intressen. Med sina vackra utsmyckningar och genomtänkta artefakter har Labben ett slags magnetisk dragningskraft. Här finns inga barriärer som stora konferensbord och talarpulpeter som avbryter kontakten människor emellan. För avstånd skapar osäkerhet. Närhet skapar trygghet. 

I en värld som präglas av osäkerhet skänker både de lokala Hubbarna och Labbet en trygghet som kommer med att ingå i ett sammanhang, en flock, i något som är större än en själv. Men när man i Labbet jobbar i konstant nya konstellationer av främlingar prövas våra flockdjursinstinkter och hjärnans stressrespons triggas av att det inte är tydligt om har flockens godkännande och därmed beskydd. Nu är psykologisk trygghet viktigare än någonsin! Det är ju trygghet som gör att teamen kan fungera bra och komma fram med smarta lösningar på ett effektivt sätt. Medvetna mötesformat stärker de sociala banden människorna emellan. Lokalen är noga utvald och själva designen försäkrar hjärnan om att här kan man vara trygg och fritt dela med sig av sina förslag. Och ändå stå under flockens beskydd.

Miljön är alltså noga utformad för att stimulera psykologisk trygghet, vilket i sin tur ger kreativitet, innovationskraft och fria tankar. Alla sinnen får vara med och väckas till liv. Labbens multisensoriska design uppvisar kvalitéer från miljöer med hög överlevnadsfaktor. Här lugnas människornas hjärnor av miljömässiga intryck som tyder på att det är soligt eller varmt från lägerelden och att det finns fullt av mat runt omkring dem. Oavsett vilken årstid det är ute är det alltid sommar på Labben.

Här är materialen mjuka och behagliga, belysningen påminner om lägereldens trygga sken och färgerna är varma som en sommardag. Textilier och naturmaterial gör att naturens former är ständigt närvarande, i stark kontrast mot den urbana omgivningen utanför. Inne på Labben stimuleras vi till att vara de kreativa varelserna som vi alla är. Allt efter biofilins och neurodesignens principer, vilka säkrar att Kompetensens hjärnor är i ett perfekt stadie av avslappning och stimulans för att komma på, och vara öppna för, de mest briljanta lösningar som endast kommer till oss när vi känner oss lugna och inspirerade på samma gång. 

Ingen yta står oanvänd, för platsens utformning kan alterneras i det oändliga. Det är tydligt vad man kommit till Labben för att göra. Och det är tydligt att miljön där stödjer det. Rum uppstår för att skapa en inramad plats för respektive projekt. Ibland är dessa rum stängda och avskilda för att tillåta fokuserat arbete med hög säkerhetsgrad. Ibland består rummen av symboliska avgränsningar i perforerat möblemang som skapar ett sammanhang, men samtidigt tillåter ett flöde av människor och tankar, både in och ut. Högt i tak är det för de mest kreativa skedena av en process, medan taket sänks då utmaningen kräver fokuserat och kanske till och med enskilt arbete.

Det är data, inte gissningar som driver UX-utvecklingen av Labben. Likt de komplexa problem man behandlar på där så experimenteras även själva user experience av Labben också konstant. Data registreras och samlas kontinuerligt för att tillåta insiktsdriven utveckling av Labbet. På så sätt utvecklas det till att bli mer och mer anpassat för människorna som kommer dit. För på Labben ska finnas rum som passar alla. Flexibla lokallösningar möjliggör skräddarsydda rums- och möbellösningar, på individnivå. De extroverta som får energi av att träffa andra laddar sina batterier i de vardagsrumsliknande sociala ytorna. De introverta kan närhelst de behöver dra sig tillbaka och fylla energi i enrum, bakom dörrarna i mindre, chambres separées. 

Labbet är som mest aktivt under höst och vinter. Under vår och sommar minskar aktiviteten och människorna tar sig tiden att frodas utomhus, med naturen.

Gamla arbetstagar- och arbetsgivarroller finns inte längre. Alla är del i en marknad där ens kompetens säljs och köps beroende på vilken utmaning som behöver lösas. Basala behov som mat på bordet möts av en medborgarlön. Att förlita sig på den låga, men stabila medborgarlönen är ett alternativ som många väljer under delar av livet då mer tid behövs till att ta hand om barn eller åldrande föräldrar. Eller för att ta hand om sig själv.

Men det finns många som vill mer och också tjänar mer. Där karriär och makt tidigare drev utveckling är det nu passion och individuella livsuppgifter som bygger samhället. Det vilar en sammansvetsande medvetenhet om att de stora klimatutmaningarna måste lösas. Annars hotar än fler krig. Den en gång rådande ”det löser sig”-attityden har förbytts till en visshet om att alla måste kavla upp ärmarna för att lösa dessa wicked problems.

Varje människa känner sin kapacitet själv tillräckligt väl för att kunna avgöra var, när och hur man kan prestera och om man skulle kunna vara del av en lösning eller ej. Det står varje person fritt att välja huruvida man ingår avtal med den humanitära organisationen. Men är en överenskommelse gjord måste den hållas, för att undvika direkta konsekvenser på nivån av ens ersättning. Att överenskommelser träffas och hålls säkerställs via blockchain-lösningar.

Vilken tid och plats en person väljer för att vässa sin kompetens eller gräva fram mer fakta att ta med till Labben är helt utan vikt för den humanitära organisationen. Det är ändå just värdet man bringar som räknas, inte tiden det tog en att skapa värdet.

Det som en gång i tiden kallades ”arbetsplats” är numer mer av en mötesplats. Labben är till ytan lagom stort för att man ska få plats med många parallella projektprocesser. Men tillräckligt litet för att man ska få träffa alla som är där. Så att man riktigt känner att man är del av en community. Av något som samskapas, med ett gemensamt syfte. Av något större än en själv. Något som börjat före en själv och kommer att fortsätta bortom en själv. 

Det gemensamma syftet känner inga gränser. Till Labbet bjuds och samlas experter från hela världen. Men för att minska resande bereds de mest långväga experternas hologram istället plats i fåtöljerna, precis som vilken människa som helst. För mer lokala deltagare ser smarta, gemensamma transporter till att färdvägen blir smidig. Väl där är fysisk rörelse en aktivitet som vävs in i uppgifterna, både inomhus och utomhus. 

På Labben ger Kompetensen generöst av sitt kunnande till den humanitära organisationen. För de har insett att det är inte bara intäkter och rikedom som räknas. Att leva gott är vad som verkligen räknas. Och att ens unika och specifika kompetens används gör gott i själen och bidrar till ett växande mentalt välmående i samhället. 

Den öppna, inkluderande och samtidigt omfamnande designen i Labben stärker insikten av att allt hänger ihop. Och att i denna komplexa värld, där allt är ömsesidigt beroende av varandra, behöver vi mötas för att hitta hitta hållbara lösningar.

För det är i de mänskliga mötena som magin uppstår.